Littlejohn stated, “These signatures are from 200,000 people from more than 70 countries. They represent a widespread, international outcry against forced abortion and gendercide in China. Through the dark glass and barred windows of the Embassy, I could see someone walking inside. They would not answer the door to let us in, though we rang the bell repeatedly. This refusal is symbolic of the way that the Chinese Communist Party turns a deaf ear to all those who criticize its human rights record. They may refuse to accept our petition, but they will not silence us. We will continue to raise our voices on behalf of the hundreds of millions women who have been forcibly aborted, up to the ninth month of pregnancy, and the girls who are being selectively aborted, just because they are girls. These practices constitute a crime against humanity and they must be stopped.”

Read more

med ett fokus på non-violence och demokrati och med ett buddistiskt perspektiv.

Sverige.

Lobsang Sangay är statsminister i den tibetanska exilregeringen.
Men när han kommer till Sverige vill inget statsråd träffa honom.
”Sorgligt”, tycker biståndsorganisationen IM:s chef Bo Paulsson, som anar rädsla för Kinas vrede.

Den ständigt pågående grymma cykel av förtryck och förbittring i Tibet har lett till den förödande mängd tibetaner som sätter eld på sig själva. Sedan 2009 har 107 tibetaner oegennyttigt offrat sig själva – inte minst den 28 november 2012 strax före det kinesiska kommunistpartiets 18:e partikongress. Sorgligt nog har 90 av dem dött. En så hög siffra är hittills utan motstycke i den moderna världshistorien. Även om de flesta är munkar finns det bland dem som offrat sig alla yrkestyper i Tibet – nomader, bönder och studenter – från alla provinser i Tibet, inklusive Tibets huvudstad Lhasa. Vi tillägnar denna dag alla dem som offrat sig och dem som dött för Tibet.

Den ockupation och det förtryck som regeringen för Kinas folkrepublik utsätter tibetanerna för är huvudorsaken till att så många drivs till att offra sitt liv. Tibetanerna vittnar om och genomlider Kinas ständiga angrepp på Tibets buddhistiska civilisation och därmed deras identitet och värdighet. De såras djupt av Kinas demonisering av Hans helighet Dalai Lama. De ser med bestörtning hur kinesiska bosättare väller in i Tibet och tar ifrån dem deras arbeten, jord och ytterst deras framtid – och därmed förvandlar tibetanska städer till kinesiska städer. De motsätter sig tvångsförflyttningen av hundratals, tusentals nomader från deras grästäckta områden till permanenta ghetton, som reducerar tidigare självförsörjande familjer till fattigdom. De ser hur utvecklingsprojekt av kolonial typ forslar bort värden för biljontals dollar av Tibets naturresurser till det resurshungriga Kina. Denna politik ger upphov till misstanken att Kina vill ha Tibet men inte det tibetanska folket.

Men när tibetanerna svarar på dessa brott med det minsta motstånd riskerar de långvariga fängelsestraff, tortyr, offentlig förödmjukelse och att försvinna genom säkerhetstjänstens försorg. Förbudet mot fredliga protester och de hårda straffen tvingar tibetanerna att ta till självbränningar. De väljer döden hellre än tystnaden och underkastelse under de kinesiska myndigheterna. Nyligen har myndigheterna försökt kriminalisera självbrännare, och de förföljer deras familjer och vänner med skenrättigångar som troligen kommer att förlänga cykeln av självbränning, förföljelser och återigen självbränningar.

Genom olika media har Kashag, den tibetanska exilregeringen, gång på gång vädjat och bestämt försökt få tibetanerna i Tibet att avhålla sig från den här protestformen av självoffer. Livet är värdefullt och som mänskliga varelser vill vi inte att någon dör på det sättet. Som buddhister ber vi för dem som gått bort. Som tibetaner är det vår heliga plikt att stödja tibetanernas strävan i Tibet: att få Hans helighet den stora fjortonde Dalai Lama att återvända, frihet för det tibetanska folket och enhet bland tibetanerna.

Det enda sättet för Kina att få slut på denna brutala och allvarliga situation är att avsluta dagens hårda linjens politik i Tibet och att respektera tibetanernas vilja.

Kashag (översättarens not: den tibetanska exilregeringen. Kashag är en direkt fortsättning an Tibets politiska kabinett i det självständiga Tibet och den enda regering som tibetanerna står bakom genom demokratiska val) står fast vid Medelvägspolitiken, som strävar efter äkta autonomi för tibetanerna för att lösa Tibetfrågan. Hans helighet Dalai Lama har förklarat att detta är den mest fruktbara policyn i längden. Efter noggrant övervägande har det tibetanska exilparlamentet enhetligt ställt sig bakom Medelvägspolitiken. Den stöds av tibetaner i och utanför Tibet, och har getts stöd av andra regeringar, världsledare och Nobelpristagare. Den har särskilt fått stöd av att växande antal kinesiska intellektuella, forskare och författare.

Just nu hoppas Kashag, den tibetanska exilregeringen, att det kinesiska ledarskapet ska ta till sig denna pragmatiska politiska politik, som överbrygger både tibetanska och kinesiska intressen, en politik som båda parter vinner på. År 2002 då dialogen mellan den tibetanska exilregeringen och Kina återupptogs föddes hoppet bland tibetanerna om att nå en fredliga lösningen av Tibet- frågan. Tyvärr har detta hopp undergrävts av dagens stillestånd i dialogen.

Tibet är inte ett konstitutionellt eller institutionellt problem för den kinesiska folkrepubliken. Enligt artikel 31 i folkrepublikens konstitution har Kina skapat särskilda institutionella mekanismer för ett land, två system för Hongkong och Macau. Det kinesiska ledarskapet har också demonstrerat den politiska viljan genom att forma en kommitté på kabinettnivå för att hantera Taiwan (republiken Kina). När det gäller Tibet har emellertid det kinesiska ledarskapet vare sig använt sig av den tillgängliga konstitutionella möjligheten eller visat den politiska viljan att lösa denna fråga fredligt. Från vår sida betraktar vi ämnet som primärt och processen som sekundär, och vi är redo för en meningsfull dialog när som helst, var som helst.

Att hitta en rättvis och långvarig lösning på Tibet-frågan är också i omvärldens intresse. Tibet, en av de äldsta civilisationerna i världen, betraktas som den tredje polen och dess glaciärer försörjer Asiens tio flodsystem. Den kommer skapa fred och välgång för över en biljon människor i Asien som lever längre ned vid floderna och är beroende av Tibets vatten för sin överlevnad. En snabb lösning kommer att sända det rätta budskapet och framstå som en exempel för andra frihetsrörelser som liksom den tibetanska fast grundar sig i ickevåld och demokrati.

Sist, men inte minst, skulle en lösning av Tibet-frågan fungera som en katalysator för Kinas måttfulla inriktning av sin politik.

Vi uttrycker vår djupa tacksamhet mot det framstående folket och regeringen i Indien. Vi är också oerhört tacksamma mot alla regeringar, internationella organisationer, stödgrupper för Tibet och individer som visar sitt stöd över hela världen för deras resolutioner och uttalanden till stöd för oss, och för deras oupphörliga och generösa stöd. Samtidigt tror vi att ögonblicket har kommit att ta till konkret handling att pressa den kinesiska regeringen att starta en meningsfull dialog med det tibetanska ledarskapet.

Vi uppmanar det internationella samfundet att pressa den kinesiska regeringen till att tillåta FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter tillträde till Tibet och också att ge diplomater och den internationella pressen tillträde. Bara på det sättet kan sanningen om den allvarliga situationen i Tibet avslöjas och självbränningarna upphävas.

Kashag har utropat år 2013 som ett år för Solidaritet med Tibet-kampanjen. Alla våra många evenemang har organiserats på ett fredligt, lagligt och värdigt sätt. Tusentals tibetaner och indiska vänner samlades i New Delhi den 30 januari till ett fyra dagars massmöte organiserat av den tibetanska administrationen. Många kända indiska ledare som representerade skilda politiska partier deltog och manade till handling för Tibet. Tibetaner och vänner till Tibet håller idag The European Solidarity Rally for Tibet i Bryssel. Denna månad kommer tibetaner i Nordamerika, Europa och på andra ställen organisera lobbydagar för Tibet. Det huvudsakliga budskap som vi ber alla att framföra är de tre D:en, devolution, demokrati och dialog.

Vårt folk präglas av vår uthållighet under den mörkaste perioden i Tibets historia. Under den framstående fjortonde Dalai Lamas upplysta ledarskap fortsätter vi att möta motgångar med enhet, uthållighet och värdighet. Jag ber innerligt för ett långt liv för Hans helighet Dalai Lama.

Kashag, den tibetanska exilregeringen, är glad och djupt tacksam för stödet och solidariteten gentemot tibetaner inne i och utanför Tibet. Med enhet, självtillit och förnyelse som ledstjärnor är vi beslutsamma att uppfylla tibetanernas strävan att uppnå frihet och värdighet, något som vi förtjänar och vilket är vår rätt.

Låt mig avsluta med att framföra min hyllning till våra bröder och systrar i Tibet.

3

On March 1, hundreds of Mongolian herders from Southern Mongolia’s Durbed Banner (“si zi wang qi” in Chinese) gathered at the train station of the regional capital, Hohhot, in an attempt to march toward Beijing in protest. The movement was an organized response to the ongoing governmental appropriation of their grazing land for military purposes; herders have been continuously displaced without adequate compensation.

Led by the Banner government officials, the local Public Security personnel arrived in Hohhot to stop the herders from visiting Beijing, preventing them from making an appeal to the National People’s Congress regarding their concerns. The herders were threatened and taken back to the Banner. Several were physically assaulted by the police dispatches for refusing to follow the order to return home.

According to a written communication received today by the Southern Mongolian Human Rights Information Center (SMHRIC) from the affected herders of Durbed Banner, 1,767 Mongolian herders from 470 households have recently been displaced. They have been forced to give up their land for the expansion of the Beijing Military Command’s Zureh Military Training Base (“zhu ri he xun lian ji di” in Chinese). As the largest military training base in China, it already occupies 1,066 square kilometers of the best grassland in Southern Mongolia.

Read more

The petition, addressed to the Standing Committee of the National People’s Congress ahead of its annual session next week, calls for the International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) to be ratified “as soon as possible” to promote and implement the principles of human rights and constitutionalism in the country.

“No doubt, there is still a substantial gap between the situation in China with respect to human rights and rule of law and the requirements of international human rights treaties… but now is the best time for our country to ratify the treaty,” the open letter said.

Although China signed the ICESCR in 1997 and ratified it in 2001, it has not similarly ratified the ICCPR, which was signed in 1998.

There have been repeated calls from intellectuals over the past 15 years urging the government to ratify the human rights treaty – the last petition was in early 2008, just months ahead of the Beijing Olympic Games, with over 10,000 signatories.

The covenant commits its parties to respect the civil and political rights of individuals, including the right to life, freedom of religion, freedom of speech, freedom of assembly, electoral rights and the right to due process and a fair trial. As of March 2012, the Covenant had 74 signatories and 167 parties.

Cases of the government persecuting Christians rose 42 percent last year, amid a three-phase plan by Beijing to eradicate the home-based churches, according to China Aid, a Texas-based human rights group. Experts say the Communist Party in China has long felt threatened by any movement that galvanizes a large sector of the population, fearing it could wield political clout. But the nation has become more systematically hostile to worshippers, according to Bob Fu, China Aid founder and president.

“There have been new tactics of persecution as well, especially with the government using secret directives and memos with long-term, step-by-step strategies to eradicate house churches,” Fu told FoxNews.com. “This is very serious stuff.”

Last year, the government mounted a new three-phase approach designed to wipe out unregistered house churches by forcing them to join the official “Three-Self Patriotic Movement” and stop defining themselves as churches. The phase included having China’s State Administration for Religious Affairs secretly investigate house churches and create files on them, the report found. The current wave of crackdowns, which began midway through 2012, is part of the second phase, according to Fu.

Read more

Yan’an resident Liu Hui stood on the bustling Beijing Road in Guangzhou on Feb. 13 and 14, holding banners that read “End the Dictatorship” and “Eliminate the Party’s Enslavement of People.” Lui’s companion photographed him with the first banner and uploaded the image to the Internet.

On the first day, Liu was taken away by domestic security officers, but later released, an anonymous human rights defender told The Epoch Times. On the second day he was again detained; his whereabouts are currently unknown, and his cell phone off.

Previously, Liu held anti-communist banners outside the annual “two meetings” of the Chinese Communist Party (CCP) in Guangzhou on Jan. 22. They read “Overthrow the Communist Dictatorship, Establish Democracy,” and “The Communist Party Are Communist Bandits.”

Read more