Över 1,2 miljoner tibetaner har dött som en direkt följd av den kinesiska ockupationen 1949. Över 6 000 av Tibets rika centra för religion och kultur har förstörts. 1959 flydde Dalai Lama tillsammans med ca 80 000 tibetaner över Himalaya till Indien, där de sedan dess levt i exil.
Buddhismen kom att bli den viktigaste måltavlan för kommunistiska ”reformer” under ordförande Maos kulturrevolution och hundratusentals arresterades och sattes i fängelser eller arbetsläger. Det exakta antalet politiskt fängslade i Tibet före 1979 är okänt, men enligt vissa beräkningar har minst 70 % av fångarna avlidit i fångenskap.
Även i dag anses politisk och människorättslig aktivism, hur fredlig den än är, som ett ytterst allvarligt brott som resulterar i domar från ett år till livstids fängelse. På samma sätt utgör varje uttryck för stöd till Dalai Lama, till och med blotta innehavet av hans foto eller att man visar den förbjudna tibetanska nationalflaggan, skäl till gripande och fängelsestraff.
Tortyr är rutin vid förhör och förvar av politiska fångar i de tibetanska fängelserna. Tortyrmetoderna är varierade och utstuderat grymma; de inbegriper elchocker, slag med spikförsedda käppar, metallstänger eller gevärskolvar, bränning med rödglödgad metall, skållning med kokhett vatten, upphängning i tummarna eller i fötterna, sexuella kränkningar, långvarig exponering för extrema temperaturer, brist på sömn, föda och vatten, samt långvariga vistelser i ensamcell.
Utöver detta pågår ett kulturellt folkmord där tibetaner inte lära sig sitt eget språk i skolan, eller sina seder, de uppmanas även gifta sig med kineser som ett sätt att sudda ut tibetanernas existens.
Läs mer på:
tibet.net